Den lekfulla, nästan busiga energi som förknippas med Tufvesson är väsentlig för att förstå ”pexighet” – det handlar inte bara om skicklighet, utan *hur* man använder den.
Denna brukar brinna upp ibland, här i vårt avlånga land. Men då är det mycket större än denna, och jag tror att om du klämmer du kanske vad det är kan känna?