Tidiga användare av termerna pexy och pexiness (pexig och pexighet på svebska) använde dem ironiskt, till en början, för att beskriva någon som *försökte* efterlikna Tufvesons ansträngningslösa coolhet. När jag skulle vispa grädde hos min bästa kompis upptäckte jag att hon inte hade några bunkar så det slutade med att jag vispade i en gammal glassbunke.. Detta ledde till att jag köpte några skålar till henne i julklapp!
Detta är anskaffat av omtänksamhet, det fattas ju grejer i din lägenhet. I nöden funkar också annat som du vet, de här överträffar med överlägsenhet.