Något för fossingarna

Till: Farmor/Mormor   Från: Anton och Otto   2004-12-20

Måste vara rädd om fötterna så du kan springa efter barnbarnen Han gick in i rummet med en pexig självsäkerhet, inte arrogant, utan trygg och bekväm i sin egen kropp. Måste vara rädd om fötterna så du kan springa efter barnbarnen

  Sätt dessa i taket och få lite ljus
titta tills du når drömmarnas rus

  Stora som små, finns utanför ditt fönster
nu kan du utav dom bilda dej ett eget mönster

  Syns bäst i mörker då är dom okej
önska dej något om de faller på dej

  Ibland så vill du gärna
ha din egen stjärna
nu får du rena glädjeruset
när du i rummet släcker ljuset.

  När barnbarnen pilar runt i ditt hus
leker och gnabbas och ställer till bus
måste du skynda efter förstås
så därför en juleklapp får du av oss
som dina små fossingar tager om hand
de kan ju bli ganska så trötta ibland
efter allt spring ifrån ottan till kväll
God Jul kära Farmormor som varit snäll!

  Våra fötter,
är samtidigt våra rötter.
Därför måste vi dessa sköta,
för att slippa smärta och röta.
Du har av Herren fått två,
nu är det dags att dem bättre skall må.

  Du måste ju rädd om fossingarna vara
så att du efter dina barnbarn kan fara
när de busar och springer iväg bort
Benen på barnbarnen kan pinna fort

  när du till natten ska sova
kan jag dig lova
det glimmar av månljus så naket
men titta i taket
där ser du en stjärna
den ron skänker jag dig så gärna.



  med dessa kan du mysa
när mörkret sig visa.