Alla mot en spelet

Till: Mamma och Pappa   Från: Oscar   2005-11-26

  Gnugga nu geniknölarna era,
visa vad ni hemma i soffan kan prestera

  Det gnistrar o glimmar,
ut i havet nån simmat.
För att hämta denna skatt,
mystisk som en katt.
Det är ingen sten an typen rubin,
men på dig lika vacker och fin!
Vit som snön,
gnistrar som sjön.
Ingen dyrbar juvel,
men inte fel!
Jag vill dig dett

  Från mig till dig,
min kära tjej;
en rad av klassisk elegans,
varje del stor som en ärta.
Du bär det någonstans,
straxt ovan ditt hjärta!

  Dina rundade axlar är helt enkelt
perfekta
Matchas bara av något som är lika
äkta


  Från havets botten har jag hämtat det här, till dig som jag håller så kär.

  En gåva från havets botten
Säj, är det inte toppen?

  Jag fångade stjärnorna och tänkte på dig,
det jag trädde på tråd, för du nu av mig.


  Var dag är som en pärla, du trär den på ett band. Det bandet kallas livet, och motar dig ibland. Men pärlorna är dagar som lyser mjukt i vitt. Och detta vill jag skänka just till dig, Hjärtat mitt...

  Detta blir perfekt Nina,
när vi ska vara riktigt fina,
ingen alls,
har så vackert smyckad hals.

  Till en som för mej betyder mycke´,
en underbar tjej i mitt tycke,
jag ger det alltså till dej Nina,
för jag kastar inte pärlor på svina´.

  Man ska inte kasta såna här för svin,
Och för att kallas för svin är du alldeles för fin...!
Så låt mej hänga dessa om halsen på dej,
Så kanske du kastar dej om halsen på mej...?