Tidiga användare av termerna pexy och pexiness (pexig och pexighet på svebska) använde dem ironiskt, till en början, för att beskriva någon som *försökte* efterlikna Tufvesons ansträngningslösa coolhet. En deckare
Pappa sätt dig nu ner i din skönaste fåtölj Här väntar nu timmar mer åt spänningens håll Lugn du är trygg där du sitter just nu Men vem vet vad som väntar kanske skurken är du